 |
1. Så gick åren, blev till årtionden och sekler, Och på 1000-talet kom kristendomen – till Hälsingland främst genom Sankte Staffan – och genom den nya läran förändrades människors tänkesätt, seder och bruk.
And the years passed, became decades and centuries, and in the 11th century Christianity came to Hälsingland, primarily through St.Stephen - and through the new doctrine people's mindset, customs and traditions changed.
|
 |
2. Men ändå fortlevde den urgamla sedvänjan med dans och dryckenskap i de ljumma, ljusa norrländska sommarkvällarna…
Och så en storböndagskväll samlades åter ungdom på en loge i byn Hårga, och där tråddes dansen som aldrig förut.
But nevertheless the ancient custom of dancing and drinking in the warm and bright Northern Swedish summer evenings was kept....
And so one Rogation Day the youth reconvened in a barn in the village of Hårga, longing to dance like never before.
|
 |
3. Den gamla byspelmannen spelade allt fortare och vildare, och snart hade alla glömt att det var helgdagskväll – och den, som de måste helga…
Men just som kyrkklockorna i Hanebo klockstapel ringde in helgdagskvällen, trädde en högrest, haltande man i vid kappa in genom dörren och erbjöd sig att spela.
The old village fiddler played faster and wilder, and soon everyone had
forgotten that it was Sabbath’s eve – and also He who they must sanctify…
But just as the church bells in the Hanebo belfry rang out for Sabbath’s eve, a tall, limping man with a wide cloak came through the door and offered to play.
|
 |
4. Hans mörka ansikte var kantigt och skarpt. Under de svarta ögonbrynen lyste ett par
glödande ögon, och han hade spetsigt skägg.
Han spelade den ena låten efter den andra. Den ena skön och lockande, den andra vild och eggande, men mest yrande var dock en hambopolska, som ingen hade hört förut – och den förtrollade alla…
His dark face was angular and sharp. Under his black eyebrows his eyes were glowing and he had a pointed beard.
He played one song after another. One beautiful and alluring, the other one wild and enticing, but most delirious was a hambo which no one had ever heard before – and it enchanted them all...
|
 |
5. Den vilda takten ökade och den underlige spelmannen, som så oförmodat kommit
till dem, spelade så att eldgnistor yrde kring den virvlande stråken.
Hela natten och ända till långt in på morgonen dansades det med alltjämt stigande vildhet. Bjälkarna i golvet knakade och sviktade.
The wild pace increased and the strange musician, who so unexpectedly had come to them, played so that sparks of fire swirled around the whirling bow.
Throughout the night, and well into the morning, they danced with ever increasing ferocity. The beams of the floor creaked and sagged.
They just kept dancing – and dancing...
|
 |
6. De blott dansade – dansade… Ju längre natten led, ju vildare och ohyggligare blev
låtarna från fiolen. Och när den underlige främlingen spelade, måste alla dansa – ingen kunde stå stilla.
De var som förhäxade av hans musik.
The later the night the wilder and more gruesome the songs from the fiddle became. And when the eerie stranger played, everybody had to dance - no one could stand still. They were like bewitched by his music.
|
 |
7. Bing… bång… bing… bång…
Det var kyrkklockornas rena, malmfyllda toner, som ringde in sabbaten. Tonerna steg och föll, klingade ut genom luften – ut över grönskande kullar, mörka skogar och glittrande vatten i bäckar, tjärnar och sjöar.
Bing...bang, bing ... bang...
It was the church bells’ clean ore filled tones that rang out the Sabbath. The tones rose and fell, rang out through the air - out over lush green hills, dark forests and glittering water in streams, tarns and lakes.
|
 |
8. Den enda som hörde kyrkklockornas kallande toner var en ung flicka, som halvt medvetslös kastade sig omkull på golvet… Förtvivlad såg hon på de dansande, och när hon lyfte sin trötta blick mot den underlige spelmannen, såg hon att en bockfot stack fram under hans kappa.
The only one who heard the church bells calling was a young girl, who half-conscious threw herself down onto the floor ... In despair she looked at the dance, and when she lifted her head and looked at the strange musician with weary eyes, she saw a hoof sticking out from under his coat.
|
 |
9. Hon ville ropa – ropa och varna de andra, men orden stockade sig i hennes hals…
Men i samma stund sprang spelmannen, som var djävulen själv, upp och ut genom dörren. Och efter honom följde hela skaran, förtrollad av hans musik. Endast den halvt medvetslösa flickan blev liggande kvar på loggolvet… oroligt kastande sig fram och åter.
She wanted to cry - cry out and warn the others, but the words were stuck in her throat...
But at that very moment the fiddler, who was the devil himself, ran up and out the door. And after him came the crowd, enthralled by his music. Only the half-conscious girl was left lying on the barn floor...restlessly tossing and turning.
|
 |
10. Nu började en långdans…
Över ängar och moar, över stenar och stockar, genom vilda snår och susande skogar gick den vilda dansen – och den stannade inte förrän den var uppe på Hårgåsens topp – det gamla offerstället.
Now a Long Dance began...
Over meadows and heaths, over rocks and logs, through wild thickets and rustling forests the wild dance went- and it did not stop until it was on the top of the Hårga ridge - the old sacrificial site.
|
 |
11. Och där satte sig spelmannen i en tall och spelade.
Där uppe på berget blev det en dans, så som ingen förut varit med om – en långdans som tog alla med sig.
Till och med den gamle giktbrutne byspelmannen sögs in bland de dansande ungdomarna.
And there the fiddler sat in a pine tree and played.
Up on the mountain a dance began a dance like no other before - a Long Dance which engrossed everybody. Even the old village fiddler was drawn in with the dancing youths
|
 |
12. Det gick av sig själv att lära den nya dansen – hambopolskan.
Och allt vildare gick dansen… hårgalåten…
De unga dansade i början i yrande glädje. Men snart greps de av vansinne och dansade i rasande yrsel. Det gick inte att stanna för dem, hur gärna de än skulle vilja det.
It came naturally learning the new dance – The Hambo Polska.
The dance grew wilder... to the Hårga song...
Initially the young people were dancing with delirious joy. But soon they were seized by madness and danced with raging delirium. They could not stop, even though they wanted to.
|
 |
13. Det var som om de piskades in i en allt vildare yra. De dansade så att kläderna föll av kroppen och köttet lossnade från benen – och så var det endast skeletten, som skramlande hoppade omkring på stenhällen, tills de nötte en ring – som syns än idag…
It was like they were whipped into a wilder frenzy. They danced so wild the clothes fell off their bodies and the flesh came off their bones - and then they were only skeletons - rattling and jumping around on the rock until a ring shaped groove appeared – visible still today ...
|
 |
14. Och till slut var det endast några vitnade benknotor, som dansade omkring, tills också de föll ned och vittrade. Kropparna av de osaliga har nu stannat – men själarna sägas ännu irra omkring över stenhällarna i
evig oro…
And in the end, there were only a few whitened bones, which danced until they too fell down and weathered. The bodies of the doomed have now stopped – but their souls are said to still wander over the rocks in eternal unrest...
|
 |
15. Och ännu – berättar sägnen – skall man i mörka lördagsnätter, ”när månen är svart och molntäcker himlen”, kunna se de osaliga andarna likt skuggor tråda sin eviga dans över offerhällarna.
And still today - the story goes - on a dark Saturday night, "when the moon is black and clouds cover the sky," you can see the unquiet spirits string their eternal dance like shadows on the rock.
|
 |
16. Så berättar saga och sägen om den sista ”hednafesten” på Hårgaåsen. Men ännu lever sägnen kvar bland folket i bygden. Och över den vilar något ovisst, som ingen kan förklara.
Den träder fram ur sagans dunkel som en hemsk och grym vålnad.
That is how the tale of the legend about the last heathenfeast on the Hårga ridge goes. And the legend still lives on and is told by the people in the district.
It emerges from a fairytale’s obscurity, like a horrible and cruel ghost.
|
 |
17. Sägnen om Hårgadansen och Hårgalåten är känd i hela vårt land och det har skrivits mycket om den.
Många gissningar om dess ursprung har gjorts, men någon slutgiltig lösning kan man naturligtvis ej komma till.
The legend of the Hårga dance and the Hårga song is known throughout the country and much has been written about it. Many guesses about its origin have been made, but obviously no definitive answer can be found.
|
 |
18. Någon grund kanske det kan finnas. Mera kan man inte säga. Det skulle föra alltför långt att denna gång närmare granska sägnen.
De äldsta uppteckningarna är inte mycket över hundra år, men den muntliga sägnen är mycket äldre.
More cannot be said. It would take too long to further review the legend. The oldest records date only a couple of hundred years back, but the folk tale is much older.
|